Nyttan med modeller Skriv ut E-post
För att förstå och hantera en komplicerad verklighet kan man använda modeller. Det görs i många sammanhang: för att konstruera bilar eller maskiner, för att bygga hus och broar, för att förstå psykologiska fenomen eller klimatets utveckling. Modellarbete är något djupt mänskligt. Barnets lek är modellering, nödvändig för barnets utveckling.

För att beskriva, analysera, utveckla och förändra komplexa system - som hälso- och sjukvård och omsorg - är modeller av olika slag oundgängliga verktyg. Modeller är nödvändiga - och alltid otillräckliga. Modeller kan hjälpa och stödja det mänskliga agerandet och samspråkandet, men aldrig ersätta det. Modeller är alltid provisorier; ofullkomliga ritningar i sanden. Modeller kan ses som minnesanteckning från idéers möten, vykort från tankeresor.

De senaste decennierna har det ritats otaliga modeller för att försöka förklara hur vården fungerar. Syftena har varit olika - att identifiera flaskhalsar i flöden och onödiga rutiner i vardagens processer eller att formulera krav på IT-stöd.

Modeller innebär alltid förenklingar. Poängen med modeller är att man försöker fånga mönster i en verklighet som är komplex och mångtydig. Beroende på sina syften förenklar modeller verkligheten på olika sätt.

Flödesmodellen har sitt ursprung i frågan om vårdens tillgänglighet - eller snarare bristen på tillgänglighet. För att få kunskap om hur vårdens omhändertagande av patienterna såg ut enades man i slutet av nittiotalet om en nationell flödesmodell, med ett antal mätpunkter för att fånga patientens väg genom vården. Man valde också ut ett tjugotal problemområden, som man vill studera; som regel en sjukdomsdiagnos som ofta föranledde kirurgiska (opererande) åtgärder.