Levande exempel
För att förklara Flödesmodellen så finns här ett antal levande exempel framtagna för att åskådliggöra den nytta modellen kan göra.

Harrys knä Skriv ut E-post
Harrys knä hade krånglat länge. Ett hårt arbetsliv hade lagt grunden och hundratals mil med hund och bössa i stenig skogsterräng hade inte gjort saken bättre. Nu var värken för svår. Dessutom vek sig knäet bakåt titt som tätt. Harry hade bestämt sig: han skulle söka vård.

Sagt och gjort - fjorton dagar senare ringde Harry till distriktsläkarmottagningen. Det vill säga, det var Harrys fru Kajsa-Stina som ringde, hon hade lättare för att prata i telefon. Efter fyrtiofem minuter i telefonkö kom hon fram. En sjuksköterska tog emot Harrys begäran om vård, framförd av Kajsa-Stina, och frågade vänligt om det var akut. Harry fick tid två veckor senare trots att han enligt vårdgarantin skulle erbjudas besök om ett sådant behövs inom 7 daga, oavsett om det är akut eller inte. Vårdcentralen hade därmed accepterat Harrys vårdbegäran och åtagit sig att ge vård, gjort ett vårdåtagande.

Harry infann sig i god tid, men möttes av beskedet att distriktsläkaren tyvärr var sjuk. Han fick en ny tid, hos en annan läkare, två dagar senare. Receptionisten noterade varför patienten inte fick vård som planerat, en avvikelse, i det patientadministrativa systemet.

Efter ett kort samtal och en snabb undersökning konstaterade distriktsläkaren att Harry både behövde utredas vidare och behandlas. Han ordinerade därför behandling med antiinflammatorisk medicinering och sjukgymnastik, samtidigt som han beställde en röntgenundersökning (som senare bekräftar diagnosen).

Bättre knä
Efter ett par veckors behandling tyckte Harry att knäet kändes bättre. Värken hade försvunnit och han kunde gå korta sträckor. Riktigt bra var det ju inte, och han var glad när han en månad senare fick börja hos sjukgymnasten. Två gånger i veckan fick han behandling och han försökte verkligen att köra träningschemat han fått med sig hem. Efter fyra månader var det dags för återbesök hos distriktsläkaren. Harry tyckte att de kunde fortsätta med sjukgymnastik och tabletter ett tag till.

litetflode4.jpg

Under drygt två år hade Harry återkommande besök hos sjukgymnast och distriktsläkare. Vid varje tillfälle gjordes en bedömning av Harrys hälsotillståend - i första hand utifrån knäbesvären, men läkaren passade på att kontrollera blodtrycket ibland, och en gång togs också ett EKG. Nya åtgärder sattes in, genomfördes och utvärderades.
Beslut om vårdbegäran
När den till att börja med lyckade behandling, inklusive cortisoninjektioner, inte gav tillräcklig effekt beslöt distriktsläkaren två och ett halvt år senare att remittera Harry till ortopeden, då med en färsk röntgenundersökning. Läkaren tog alltså ett beslut om vårdbegäran. Vårdcentralens åtagande hade knoppat av sig, en vårdkedja höll på att bildas.
Vårdplan
Ortopedmottagningens läkarsekreterare sorterade snabbt upp alla inkomna remisser och fördelade dem på mottagningens läkare, utifrån frågeställningar och kontaktorsaker. Harrys remiss hamnade hos klinikens knäexpert som 3 dagar efter att remissen inkommit till ortopedmottagningen läste den och bedömde att detta var ett fall som motiverade ett besök. Då det inte fanns någon anledning att låta patienten vänta bedömde han att Harry skulle kallas till ett första besök inom fyra veckor. Läkaren dikterade en anteckning och bad sekreteraren kalla Harry. Därmed hade ortopedkliniken gjort sitt vårdåtagande för Harry, vilket också meddelades den inremitterande distriktsläkaren. I samma veva hade en prioritet satts och ett beslut om en första åtgärd fattats. Den journal som läkarsekreteraren upprättade för Harry utgjorde en början till en vårdplan för Harry.
Behandlingsåtgärd
Tre veckor senare satte Harry sig i bilen och körde de sju milen till sjukhuset. Han hann knappt slå sig ner i väntrummet innan han kallades in till ett undersökningsrum. Läkaren gjorde en snabb och professionell, undersökning.

Harrys besvär tillsammans med resultaten av den röntgenologiska och kliniska undersökningen, och det faktum att Harry inte har några komplicerande sjukdomar, ledde till slutsatsen att det fanns en medicinsk indikation till operation med insättning av knäprotes. Ortopeden informerade Harry om risker och förväntat resultat av operationen och utifrån en diskussion om detta fattade ortopeden beslut om operation, d v s en behandlingsåtgärd. Kliniken höll på med en storsatsning för att komma tillrätta med operationsköerna och läget såg faktiskt ganska ljust ut. Inom 6 - 8 veckor borde Harry kunna ligga på operationsbordet.

Dags för operation
Det dröjde sju veckor tills Harry blev uppringd från ortopedkliniken - och då var frågan om han kunde komma in för operation redan dagen därpå, beroende på ett sent återbud från en annan patient. Harry tvekade inte. Dagen därpå infann han sig, aningen skärrad. Skulle han verkligen bli av med värkeländet nu? Skulle han kunna gå ordentligt igen om några veckor?

På mottagningen tog en sjuksköterska emot och gick igenom den plan som hade gjorts upp för Harry. Efter operationen dagen därpå skulle han få stanna ett par dagar på ortopedavdelningen för att komma igång med rehabiliteringen. Sen skulle han få med sig träningsprogram och tid hos en sjukgymnast hemmavid. Han skulle själv boka tid hos en distriktssköterska för att få suturerna borttagna.

Efter en något orolig natt och diverse förberedelser rullades Harry in på operationsavdelningen. En narkosläkare informerade honom om vad som förestod, och frågade om han mådde bra. Harry nickade sammanbitet och hoppades att bedövningen skulle ta ordentligt. De grönklädda operationsmänskorna fyllde salen och han tänkte att de kanske kom från Mars. Han fylldes plötsligt av ett bubblande skratt nerifrån magen. Efter en liten stund blev han väldigt sömnig. Som i en dimma såg han de grönklädda samlas runt hans ena ben, upplysta av en gigantisk lampa. Ska de inte börja snart, tänkte han och slumrade till.

Kliniken hade nu uppfyllt sin andra del av vårdgarantin: behandling inom 90 dagar efter beslutet.
 
Patienters väg genom vården - exempel Skriv ut E-post
Patienters väg genom vården kan se väldigt olika ut! Flödesmodellen anger ett generellt mönster för att fånga information om dessa olika vägar på ett enhetligt sätt.

För att konkret förklara hur Flödesmodellen fungerar ges här några exempel. Det är fiktiva berättelser om några patienters väg genom vården, baserade på erfarenheter från verkligheten. De beskriver inte "rätt eller fel" - däremot vilka beslutspunkter och aktiviteter som måste gås igenom i en vårdprocess, oavsett om den är kort eller lång eller vilken typ av hälsoproblem den gäller. 

Snabba flöden i primärvården >>

Harrys knä >>
Läs mer...
 
Snabba flöden i primärvården! Skriv ut E-post
Många vårdprocesser är korta och snabba! Här beskrivs ett exempel från primärvården, där en patient med akuta besvär söker vård och får behandling inom loppet av några timmar.
A. Vårdbegäran in, vårdåtagande, planering av undersökning samt bokning av resurser
En 20-årig kvinna ringer klockan 09.20 till vårdcentralen och samtalet tas emot av en mottagningssköterska.
Kvinnan framställer sin vårdbegäran genom att berätta att hon måste kissa ofta och att det svider när hon gör det. Senaste dygnet har besvären ökat. (kontaktorsak K01 (KKO)).

Sköterskan tar på datorn fram översikten över de vårdåtaganden som finns vid vårdcentralen och vid andra sjukvårdenheter. Det visar sig att patienten inte har några pågående vårdåtagande men hade ett för åtta veckor sedan vid jourcentralen, för samma kontaktorsak och med diagnos cystit ( N30-P (KSH97-P)).

Sköterskan ställer ett antal frågor i avsikt att ytterligare kunna bedöma hälsoproblemet och avgöra vårdbehovet men finner inget som ändrar bedömningen.

Sköterskan registrerar kontaktorsak smärta, sveda vid vattenkastning (K01 (KKO) och hon bedömer att en läkarkonsultation behövs. Läkartid bokas elektroniskt till klockan 15.00 samma dag. Detta innebär att receptionen samtidigt får denna information i datorn. Kvinnan uppmanas att lämna urinprov 14.45 på vårdcentralen innan läkarbesöket (teststicka). Sköterskan skriver en elektronisk remiss till provtagningsenheten på vårdcentralen.

Vårdbegäran tilldelas automatiskt ett id-nummer, vårdåtagandet likaså. Denna information följer remissen till provtagningsenheten. Allt detta sker vid ett och samma telefonsamtal.

B. Första läkarkontakt, åtgärder och avslut av åtagandet
Vid anmälan i receptionen hänvisas kvinnan till provtagningsenheten för att lämna urinprov. (Planerade åtgärder synliga i receptionens kassarutin). På provtagningsenheten tar man emot provet och registrerar testresultatet i patientens journal.

Vid besöket hos läkaren berättar patienten åter att hon måste kissa ofta och att det svider när hon gör det. Senaste dygnet har besvären ökat. Pat mår i övrigt väl och säger sig inte ha feber.
Hon berättar att hon blev snabbt bra av läkemedlet hon fick på jourcentralen men har glömt bort namnet på det. Har tidigare inte haft några urinvägsbesvär.

Läkaren ser i journalen att urintestremsan visat positivt utslag för nitrit samt röda och vita blodkroppar.

Anamnes och testresultat ger bedömning att patienten har en nedre urinvägsinfektion vilket registreras som diagnosen cystit.

Läkaren tar elektroniskt del av jourcentralens anteckningar och patientens läkemedelslista vilken visar vilket läkemedel som blivit förskrivet vid jourcentralbesöket.
Detta är värdefullt då man med hänsyn till kort tid mellan urinvägsinfektionerna bör välja annat antibiotika än föregående tillfälle.
Läkaren beställer även bakterieodling från lämnat urinprov (åtgärdskod xxx) för att fastställa att bakterietypen är känslig för förskrivet läkemedel.

Läkaren utfärdar recept på antibiotika (kod).

Som fortsatt planering och sannolikt avslut av vårdåtagandet uppmanas patienten att höra av sig till vårdcentralen om hon skulle bli sämre eller om hon fortfarande har symtom när hon tagit alla tabletter.

Inga nya åtgärder planeras således och vårdåtagandet kommer att avslutas automatiskt om patienten inte återkommer med hälsoproblemet inom 14 dagar.